Ååååhh...

Blir så trött. Nu har jag åkt på nån förkylning. Trodde inte de igår, var hes och hade liiite ont i halsen men idag är det värre. Har bjajs ont i halsen och nån sorts hosta, känns som att mina stämband svullnat igen så jag vill hosta upp dom.. Skit också. Så jag blev hemma idag, men imorn ska jag faan på jobbet. Det är väl sprutan antar jag som kommer som ett bakslag. Det är en vecka sedan jag tog den imorn, besvären skulle komma inom en vecka. :P Det är på håret! ;) Äh, vafan vet jag, vem vet!

Nu ska jag plocka ihop lite här hemma. Nån nytta ska jag väl fan göra när jag är hemma, orka slösa bort en hel dag. Jag har mina baffucin tabletter så jag överlever nog. :P Måste även masa mig iväg på ica så mina missar får någon mat idag. :) Humöret på topp trots dessa nederlag!

Idag skulle även min mor försöka få tag på puckona på kirurgmott. Det är nog lättare sagt än gjort.. Dom skulle ringa oss för 2 veckor sedan för att berätta hur det blev med våran second opinion men har inte hört av sig. Fortsätter dom såhär nu och inte hör av sig / svara i telefonen denna vecka så tänker jag anmäla dom för idioti! ;P Eller ja, anmäla dom iallafall. Dom måste väl fatta att deras beteende inte passar in i sjukvården? Jag känner mig som världens hypokondriker, det är nog så dom ser mig. Jag lovar att dom har ett öknamn för mig där på kirurgen och att jag är deras samtalsämne i fikarummet. Men alltså, jag har ont, jag har problem som förstör min vardag. Jag vågar inte dricka kaffe när jag är hemifrån. Jag vågar knappt äta fast föda när jag är hemifrån. Vart jag än åker planerar jag i förväg var man kan stanna om de skulle behövas. ALLT jag gör kretsar runt min mage! Och varför, varför kan dom inte inse det?! För att dom inte såg någonting. Tänk när dom hittar vad som är fel, när dom hittar det! Då är det bara att hoppas att det inte är något dödligt, då jävlar, då blir mina föräldrar rik och Hudiksvalls sjukhus blir läkarlösa! Oj oj oj. Dom kommer få lägga ner verksamheten eftersom deras budget kommer spricka. Men jag antar att dom redan hittat nåt fel men mörkat det eftersom det uppkom efter operationen. Eftersom jag då har rätt till pengar, och dom får en anmärkning som inte är kul att ha på papper. Ja, det finns alla sorters spekulationer. Jag antar att ingen av dessa ovanstående någonsin kommer hända. Man kan ju hoppas att dom hittar felet, men jag tvivlar. Jag har helt enkelt tappat hoppet. Jag kommer förmodligen få leva med dessa besvär resten av mitt liv. Ett år har gått om 2 månader, det känns långsökt att börja hoppas på en diagnos nu..


Nu ska jag se Harry Potthead. Jag själv vet inte ens vad jag skrivit ovan, det är ingen som vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback