Vafan, körlektion va de ju!
Ja, kvart över ett kommer jag på att jag har körlektion, 14.05.. Jag stressar arslet av mig och hinner med nöd och näppe med bussen ner på stan, 13.45.. Allt gick iallafall bra, nu är jag hemma igen. Men jag glömmer alltid att jag har körlektion, spelar ingen roll hur jag än gör! Provade på hård inbromsning idag, pretty scary! Men tur att jag inte hamnade i diket.. På torsdag är det körkortsteori. Halv fem. Gissa om jag kommer glömma de också?
Nu ska jag iallafall koka lite kaffe. Gott med en eftermiddagskopp. Älsk kommer inte hem förrän 19 stackarn. Men han behöver inte åka hemifrån förrän nio på morgonen, så han får lite sovmorgon.
I flera dagar nu har jag haft sån smärta i magen att det endast hjälps av hård koncentration på andningen och att stå lutad mot köksbänken och svaja i sidleds. Jag har haft tankar på att åka in på akuten, men jag vet hur det slutar. Jag får ligga där över natten och åka hem dagen efter, eller så får jag fasta i en vecka och åka hem utan att något gjorts.
Det spelar ingen roll hur högt jag än skriker, det är ändå ingen som hör mig! Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att dom ska inse hur handikappande detta är för mig!!? Hur ska jag göra för att få hjälp, för att få läkarna något intresserade, för att åtminstone få dom att skicka en remiss vidare till Uppsala? Jag greppar efter halmstrån, men som det är nu kommer jag snart inte ha något mer att ta tag i. Jag förstår inte vad jag måste göra för att få dom att lyssna. Jag orkar snart inte mer. Jag ger upp, det är nog vad dom vill att jag ska göra. Bara ge upp...
Nu ska jag iallafall koka lite kaffe. Gott med en eftermiddagskopp. Älsk kommer inte hem förrän 19 stackarn. Men han behöver inte åka hemifrån förrän nio på morgonen, så han får lite sovmorgon.
I flera dagar nu har jag haft sån smärta i magen att det endast hjälps av hård koncentration på andningen och att stå lutad mot köksbänken och svaja i sidleds. Jag har haft tankar på att åka in på akuten, men jag vet hur det slutar. Jag får ligga där över natten och åka hem dagen efter, eller så får jag fasta i en vecka och åka hem utan att något gjorts.
Det spelar ingen roll hur högt jag än skriker, det är ändå ingen som hör mig! Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att dom ska inse hur handikappande detta är för mig!!? Hur ska jag göra för att få hjälp, för att få läkarna något intresserade, för att åtminstone få dom att skicka en remiss vidare till Uppsala? Jag greppar efter halmstrån, men som det är nu kommer jag snart inte ha något mer att ta tag i. Jag förstår inte vad jag måste göra för att få dom att lyssna. Jag orkar snart inte mer. Jag ger upp, det är nog vad dom vill att jag ska göra. Bara ge upp...
Kommentarer
Trackback
